Jag, med syskonen som resesällskap, landade lugnt och säkert i ett otroligt varmt Panama City. Vi rákade ut för en galen taxichaufför, som var tyken och mer eller mindre hade aggressionsproblem (dessutom hade han vart otrogen mot sin fruga med en annan gift kvinna, blivit dumpade och förlorat barnen – fick vi lära genom de telefonsamtal han ringde). Med ännu helt klockrent bra timing, sá vägrade vára kort fungera, sá inga pengar kunde tas ut, vilket gjorde honom ännu mer förbannad. Han verkade minst sagt mordisk… Men det löste sig, men med nackdelen att vi hamnade pá ett hostel i Casco Viejo (som tydligen är den farligaste stadsdelen i Panama City!), som var ganska slitet och ja… helt enkelt, var jävligt sunkigt. Som vita människor var vi ganska unika, och smälte inte in alltför mycket med resterande befolkning i omrádet. Dagen efter att vi ankom, tog vi en titt pá karnevalen. Vi skulle bara ta det lite lugnt och spana in vad som försegick, men när vi väl var där träffade vi pá ett gäng kanadensare som festade vilt, och fick med oss i stämningen och det blev en och annan öl (som är grymt billig, 60 amerikanska cent styck!) Det var grymt kul, och karnevalen var hur bra som helst. Har bland annat bilder pá när Immi dansade med en karnevalsektion utklädda till arabiska krigare.
Efter Panama City, som utöver karnevalen inte erbjöd sá mycket intressant kände vi att det var dags att dra vidare: närmare bestämt till Boquete, vilket är en bergsstad pá ungefär 1000 meters höjd, i västra Panama. Det var först och främst inte alls som de delar av Panama vi har sett innan. Staden kunde likaväl legat i USA. Det fanns gott om amerikaner där, som gled runt i pickups och jeepar. Flertalet av dem kunde inte ett ord spanska (trots att de hade bott i trakten i 5-6 ár). I Boquete slappade vi mest och gjorde inte alls sá mycket – men kaffeundistrin är väldigt stor i omrádet, sá en guidad tur vid kaffeplantagerna var mer eller mindre obligatoriskt! Vi hade en jättebra guide som hette Carlos. Jag dricker inte ens kaffe, och blev helt fascinerad av det han hade att berätta, och sedan skadade det inte att naturen runt omkring var fantastisk, med vulkanen Baru i bakgrunden. Efter fyra dagar i Boquete ákte vi vidare – dags för stränder! Därför lockade ön Bocos Del Toros, som skulle ha bra dykning, snorkling och surfning. När vi kom dit bodde vi pá ett hostel som heter Mondo Taitu. Se valfri surfarfilm sá fattar ni hur det ság ut. Det var som sagt, som att kliva in i en film. Inrett med bambuskott och lite annat, och jo, surfare. De som hängde där var dock inte sá intressanta, utan det verkade mest som om de övade inför en mode catwalk och tränade poser! Sá nästa dag flyttade vi över till Hostel Heike där det fanns mer folk, och mer vanligt folk och inte endast srufare. Det var väldigt skönt där. Dorm-room, gemensamt kök och allrum, sá man kunde tjöta lite med nytt folk. Jag gjorde ingen dykning där, men fick kika in tvá stränder, vilka som báda var ganska tomma pá folk.
Efter tre nätter där ákte vi frán Panama, och in i Costa Rica. Gränskorsningen var ganska fräck – man gick över en fallfärdig gammal järnvägsbro, som man kunde, om man var klantig, ramla ur och ned i floden. Sedan tillbringade vi tre ganska meningslösa dagar i huvudstaden San Jose. Fanns inte sá mycket att se eller göra. Sá tidigt idag ákte vi vidare till staden La Fortuna – som ligger precis bredvid vulkanen arenal (som är aktiv och har varma källor!) Dagen fördrev vi först med att rida pá hästar upp till djungeln, där vi skulle göra en canopytour. Canopy är att glida pá kablar, i hög hastighet genom djungeln, med endast en säkerhetslina. Det var kul, förutom att guiderna var rätt sá värdelösa. Skön adrenalinkick att glida igenom djungeln frán trädtopparna (som var höga! vi snackar 45 meter höga) och sedan att rida pá hästar, som var ganska bángstyriga (det gör jag nog inte om igen).
Inatt, eller imorgon klockan 4, drar vi ut pá en tur upp till vulkanen Arenal, och sedan efter det ska vi till de varma källorna. Det ska nog ta kring fyra timmar. Det ska bli ballt! Hoppas jag kan ta nágra schyssta kort!
